Jag inser mer och mer att mitt liv och den värld jag lever i inte på något sätt är hälsosamt. Någonstans längst inom mig kan jag förstå att ingen vill vara en del av mitt liv, att ingen orkar ta sig tid att förstå sig på mig. Pratade just med min mamma i telefonen. Hon har sällan något gott att säga om mig, jag är omöjlig, besvärlig och gör sällan något bra. Jag erkänner det, att vi har inte speciellt bra kontakt hon och jag och hon är den sista personen jag skulle vända mig till med mina problem. Jag har fått så mycket skit från henne genom åren, speciellt då jag låg på marken och behövde henne som mest.Jag sitter här i tårar och mitt hjärta slår så hårt, min själ den brister. Vad gör jag för fel? Det enda jag vill är att bli älskad och accepterad för den jag är. Förlåt för den jag är, men jag kan inte ändra på mig. Kanske gnäller jag för mycket, men ni ska veta att jag lever inte ett lätt liv. Hur jag än försöker så händer det alltid något. Hur mycket än jag vill le, så gråter mitt hjärta. När jag försöker göra något bra, så slår alltid någon till och förstör den lilla lyckan jag har inom mig.
"Hey mum look at me. Think back and talk to me. Did I grow up according to plan?And do you think I'm wasting my time doing things I wanna do? But it hurts when you disapprove all along. And now I try hard to make it. I just want to make you proud. I'm never gonna be good enough for you. I can't pretend that I'm alright. And you can't change me. I try not to think about the pain I feel inside. It feels like you don't care anymore. Nothing's gonna change the things that you said. Nothing's gonna make this right again. Please don't turn your back. I can't believe it's hard just to talk to you. But you don't understand. 'Cuz we lost it all. Nothing lasts forever. I'm sorry I can't be perfect. Now it's just too late and We can't go back. I'm sorry I can't be perfect."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar