Förlåt för att jag råkade komma gåendes längs samma väg som dig. Förlåt för att jag stannade till och blev kvar och inte gick vidare. Förlåt för de känslor som brinner inom mig, de känslor som brinner för dig. Jag har försökt få hjärtat att sluta slå, försökt att hålla dörren stängd, men du har fått mig att stå med fötterna på jorden, samtidigt som jag får känslan av att falla i oändlighet. Du har fått mig att känna mig hel igen. Jag kämpar så hårt för att inte känna något, för att du inte ska se. För jag vet innerst inne i mitt hjärta att jag söker och längtar efter något ouppnåeligt, något jag aldrig kommer att kunna få. Jag känner hur jag brister, när jag blundar för att slippa se dig vända om och gå. Förlåt för att du e den jag vill ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar