Klockan är nu 14:40, för att vara exakt. Jag har inte gjort många knop idag och känner inte heller för att utföra några underverk. Gymet, ett måste, men inget jag varesig vill eller känner mig peppad inför, av osagda orsaker. Morgondagen, nej, vill inte vakna upp till den, för det innebär jobb och sådant. Helgen, tja, vem vet, men jag borde begrava mig under täcket i min säng och inte kliva upp förrän på måndagmorgon igen. Men, vet inte om det är nyttigt för min själ och min tankeverksamhet. Men, social är det sista jag känner mig just nu, tror jag iaf. Jag inbillar mig det åtminstone, men jag vette fan. Allt är en enda jävla dimma, och nej, jag har inte börjat sprätta på någon öl, så ni behöver inte oroa er, eller komma med spydiga kommentarer angående mitt drickande osv osv. Jag är bara som en bil, helt urtorkad på bensin, men som ändå försöka traggla mig framåt, utan att veta varför eller vart jag är på väg. Försöker att spana efter horisonten, men jag hittar inget slut. Det är en evig cirkel och ett spel, som jag tycks förlora gång på gång. Jag önskar bara att någon, förutom mig själv, kunde ge svaren ... så jag en gång för alla kan avsluta, eller fortsätta denna eviga resa.
"Livet är hårt - sen dör man"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar