Vad säger man

Jag känner mig inte alls på humör idag, varken för gym, jobb eller något annat som innefattar att jag måste omge mig med andra människor och använda hjärnan. Jag vill helst krypa ner igen under täcket, blunda och hoppas att imorgon är den dagen då alla mina drömmar besannas och alla minnen och händelser som jagat mig i flera år, är försvunna. Tänk, om jag skulle få en minnesförlust, skulle då inte all den smärta jag kännt och fortfarande känner, försvinna då? Skulle inte de känslor jag har, vara något okänt, något jag aldrig vetat om? Men, jag har alltid varit en självplågare, så antar att jag får fortsätta leva med allt vad mitt liv innebär. Och alla ni som nu tänker börja döma ut mig, jag är fortfarande bara en människa, precis som alla ni andra. Jag är förvisso lite udda och inte som alla andra, men det gör mig inte till en sämre människa för det. Det gör mig unik ... och det tänker jag fortsätta vara.

Jag fortsätter att drunkna nu ... en liten stund ...