Det är så mycket jag inte visar, så mycket jag inte säger, för jag vet inte vilka konflikter det skulle skapa, mest med mig själv. Det pågår en ständig kamp här inne och jag går ständigt ur som förloraren.Pratade med Erika ikväll och frågade om råd och jag fick hennes stöd. Men, jag tvivlar, inte på hennes ord, utan på mitt eget omdöme. Kanske borde jag hålla tyst, låtsas som ingenting, stänga inne allt innanför den hårda muren jag byggt upp under så många år. Vara falsk och ständigt stryka medhårs.
Men jag är inte mer än en människa, precis som de flesta andra, bara lite annorlunda. Och mina känslor är inget jag kan rå för. Även om jag ofta vill fly från dom. Det är en evig strid, som jag aldrig kommer att vinna.
"The walls we build around us to keep sadness out, also keeps out the joy"
3 kommentarer:
Det är inte lätt det där med känslor. Men av erfarenhet vet jag att det aldrig är bra att stänga dom inne. Man ska heller inte umgås med människor som inte uppskattar än då de tendera att ta mer energi än dom ger. Du skulle verkligen behöva göra en utrensning på människor i ditt liv. Fundera på vilka som kan ge dig något och behåll dom, resten är ingenting att, inte för dig och inte nu. Hoppas verkligen att du får en rätsida på ditt liv och att du kan förstå ditt värde och behandla dig själv där efter. Den viktigaste människan i ditt liv är du, glöm aldrig det.
Kramiz!!
Jag håller med Önblad, kunde inte ha sagt det bättre själv.
Önblad och Erika: Tack för erat stöd. Ni har verkligen ställt upp så många gånger. Ni är riktiga vänner. TACK
Skicka en kommentar