Gnälligt inlägg

Min första tanke var att skriva av mig i bloggen, de iakttagelser jag gjort över människors beteende och agerande, både i ord och handling. Men, jag tänker inte sjunka till samma låga nivå, som dom redan gjort. Jag håller huvudet högt och tittar ner på de som försöker hävda sin sk perfektionism genom att skapa en falsk illusion över vad vänskap innebär.

Till skillnad från många andra, står jag för det jag gjort och sagt genom åren. Jag har även bett om ursäkt i de sällsynta fall, där jag gått över gränsen. De ytterst få personer, som faktiskt känner mig in till själen, vet att ingen är perfekt. Jag är så säker på de få vänner jag har, att jag behöver inte hävda mig utåt, bevisa för andra och söka bekräftelse. Det är de som ständigt måste påpeka att det ska vara si eller så, som osäkert balanserar på en skör tråd, tills de en dag kommer att falla handlöst.

Om målet är att krossa mig till obefintlighet, så är jag föga imponerad. Kalla mig vad ni vill, kärt barn har ju tydligen många namn så. Men, jag kommer inte fälla några tårar för eran skull. Jag kan bara skaka på huvudet och tycka synd om er. Jag begär absolut inte att någon skall tycka om mig, men snälla bete er som vuxna människor.

Och förresten, jag är rädd att jag kommer göra er besvikna IGEN: Jag är här för att stanna för gott.