Efter några års deltagande i bloggvärlden, har jag börjat fundera mer och mer kring detta "fenomen". Det smög sig fram, lite blygt och oskyldigt och växte sig till något enormt och omtalat.Blogg, ja, för mig var det i grund och botten ett sätt för mig att förenkla den mediala och virituella kommunikationen med omvärlden, även benämnt som vänskapskretsen. Aldrig hade jag väl trott att det kunde väcka sådana vida känslor bland omgivningen, både på gott och ont.
Nu sitter jag här, och funderar över, hur min blogg kunnat eskalera med dess innehåll så till den vida grad, att jag inte längre kan känna mig fri att skriva ner precis det jag känner för. Bloggen har utvecklas till ett vilddjur, som ständigt måste hållas i schack, för att inte det skall uppstå scenarior med katastrofala (om det vill sig illa) resultat.
Så slog det mig, om jag nu ändå har tagit detta vilddjur såhär långt, varför inte bygga vidare på det och kanske lyckas skapa något större? Utmana ödet, testa gränserna, se hur långt jag kan gå, innan marken faller under mina fötter.
Det vara bara lite tankar jag hade, såhär en vanlig måndagskväll, utan något annat meningsfullt att göra.
Tack för mig och på återseende
Lindsey (in your hearts)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar