Det är inte lätt att bara vara mänsklig, att bara låta alla känslor rinna av en. Jag tar på mig allt, om att jag är en hård och känslokall människa utåt, för det är just den bilden jag har. För att skydda mig själv, inbillar jag mig, för att inte låta någon komma innanför skalet, där jag är som sårbarast. De som känner mig, vet bättre ... men det är inte lätt, att vara oberörd utåt och på insidan, sprängs jag. Mitt hjärta gråter, jag gråter och min själ brister. Nu har jag försökt hålla tillbaks, efter allt som hänt, men ikväll, kom allt över mig. Ytterligare något i raden av allt som hänt, det fick mig att brista, och nu kan jag inte förmå mig att sluta gråta ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar