Jag har alltid försökt att bilda min egen uppfattning och tyda saker utifrån mitt eget perspektiv. Ofta får jag höra, att vad andra tycker och tänker, ska jag strunta i, utan istället bara lyssna till mitt eget hjärta.
Men, när tiden går, och jag tycks vandra längs en oändlig stig, utan något ljus i horisonten, då är det lätt att falla dit för allt som tycks susa igenom mina öron.
Är det jag som vägrar se? Eller ska jag fortsätta och våga lita på det som känns rätt här inne? Det är svårt, när jag inte vet vilka som vill mig väl och vilka som försöker ha ett finger med i spelet, bara för att se mig falla.
Jag hoppas bara att jag inte en dag faller för mitt eget blindo och godtrogenhet.
Jag hoppas bara att jag inte en dag faller för mitt eget blindo och godtrogenhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar