Den här boken faschinerar mig, samtidigt som den skrämmer mig. De dagboksinlägg som Nikki Sixx skriver framkallar obeskrivliga känslor. Å ena sidan kan jag inte låta bli att skratta, för det låter så otroligt komiskt, för att i nästa stund bli allvarlig och tänka efter, vilket jävla liv han har levt. Hur tragiskt det kan bli, när man blandar in droger ... Jag har nu läst halva boken, och önskar att den aldrig tog slut ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar