lördag 26 september 2009

Metronyhet: katt-tejparen

Alltså, seriöst? Va fan är det för fel på folk? Va? Finns det inte en enda jävla hjärncell rätt där bakom pannbenet? Jag som förälder, närstående, vän, whatever, skulle skämmas ögonen ur mig att känna en sådan här person. Jag ser inte komiken i det hela, och tur att katten överlevde. Läs här.

När jag ändå är i gasen kan jag säga att jag vaknade upp, startade datorn, och kollade runt de vanliga sidorna. Trillade över en annan sak, och nu är jag på dåligt humör. Att vissa personer inte ger sig alltså. Finns de som förstört mitt liv förr och tycks förfölja mig in i döden och förpesta mitt liv. Hitta nåt vettigt liksom att göra och försvinn. Finns inget gott ur mina ögon och öron s iakttagelse, att säga om denna människa ... varken på utsidan eller insidan. Nu är jag elak, men jag känner för att vara elak, för hon har förstört så mycket för mig. Förstår inte, hon är ju fan inte ens söt på någon milimeter av sin kropp.

Nej, nu ska jag sluta innan jag slänger ur mig ännu fler elakheter.

Over and out