Tankar

Just nu önskar jag så mycket att jag kunde skriva av mig här i min blogg. För det är så många tankar, så många "om" och "men" som snurrar runt. Men det är så många som läser (roligt med läsare, inget illa sagt om det), men många som bara vill ha reda på massa smaskiga detaljer. Jag vet bara inte längre vad jag ska göra, blir galen, förtvivlad, för jag vill framåt, ha den framtid jag ser, nå de mål och drömmar jag har. Men hur jag än vänder och vrider så hittar jag inget sätt som verkar vara det rätta för mig.

Det finns dagar som jag ser solen skina och jag är bara så otroligt lycklig och glad och det undgår ingen att se. Men fler är de dagar som himlen är svart, då jag bara vill bryta ihop och gömma mig i mitt skal. Det är såna gånger jag blir så otroligt rädd, då personer läser mig som en öppen bok, genom ett enda ord från mig, en blick eller en gest. Personer som jag låtit komma närmast mitt hjärta. Jag "vill" kunna dölja mina känslor, "vill inte" att någon ska se eller veta, men samtidigt vill jag bara skrika ut min smärta.

Är det såhär mitt liv kommer se ut? Står jag fast på samma ställe utan att komma nån vart? Hur jag än gör blir allt bara så fel ... Jag kan inte förstå, så borde jag då inte ta den enkla vägen ut?