Morsan up my ass

Alltså, hur jävla less blir jag inte på min morsa. Råkade nämna för henne nyss i telefon, att jag trodde att jag höll på att bli förkyld, varpå hon säger: "Ja, då vill jag då inte komma, ställ till så jag blir smittad". Med andra ord ingen Fellini isf *muttrar*. Saken hör till den att mamma brukar väl bli förkyld/febrig 1 gång var 10:e år typ, av nån outrundlig anledning. Sedan gnällde hon över att jag inte sa nåt i telefonen när hon ringde: "Ja, det e väl liks bra å lägga på, för du verkar då inte va intresserad av å prata nå". Sista grejjen hon tjatade om som jag hört otaliga gånger, e detta med huuur bra det e att jag inte har någon respektive i mitt liv: "Ja, du har det bra du, som inte behöver ta hänsyn till nån, ingen karl som styr och ställer över dig. Va du än gör, skaff dig aldrig nån karl". Det som vet hur min morsa funkar, fattar nog poängen i dessa påstående från henne. Blir bara så fruktansvärt, jävla less.

Då jag bodde i Övik, hade jag feber en gång päronen hälsade på. Men, då var inte morsan rädd å bli smittad, bara för att då va hon "nödig" mig, för att jag skulle skriva hennes uppsats som en del i USKA utbildningen. Då sket hon fullkomligt att jag mådde piss och praktiskt taget låg däckad, nej då, trycka värktabletter, le och se glad och skriva uppsats. När hela skiten var klar, säger morsan: "Men. du behöver inte känna dig tvungen å skriva uppsatsen".

Får väl lov och försöka dölja att jag mår dåligt, om det nu skulle bryta ut en förkylning ... annars får jag inte hem min vovvsing, och blir mest troligast tvungen att bussa ner likt förbannat.