Kloka ord

Jag har haft en period nu, då jag varit ganska nedstämd, tankar som inte kunnat släppa taget om mig och sömnlösa nätter.Det här är inget nytt för mig, utan något jag börjat inse att jag blir tvungen att leva med.

En av mina närmaste vänner, gav mig några kloka ord i morse. De orden fick mig en rejäl tankeställare och det högg till inom mig. Är det såhär jag vill leva? Hur länge orkar jag fortsätta? Men, sålänge jag står kvar, får jag lov att acceptera läget. Jag har bara inte modet att släppa taget.

Till er som tycks tro att ni känner mig så väl, bara för att ni följer min blogg. Ni känner mig inte överhuvudtaget. Och ni som låtsas vara mina vänner, bara för att komma åt den ni egentligen vill ha, jag orkar inte bry mig om er. Jag känner sådant avsky till er tjejer, som tycks tro att ni är så jävla perfekta och snygga. Trycker upp era jävla bröst, putar med läpparna och beter er som några jävla slampiga fjortisar. Tror ni inte att jag fattar vad det är ni vill ha. Det enda ni vill är att kn*lla, och då är ni självklart tvungna att köra kniven i ryggen på mig.

Vad hände med ord som respekt, ärlighet och självinsikt? Nej, springa runt i minimala tröjor i vinterkylan och tryck upp era fejkade bröst, se cool ut i solbrillor, fast det är molnigt ute och fortfarande vinter, spela fröken fin och flirta järnet. Men, vad händer om ni lyckas ta er till mål? Kan ni ärligt lägga handen på hjärtat och säga att ni stannar där, eller har ni redan då siktat in er på nästa "upptagna" byte?

//Linda