Sedan i måndags har många tankar snurrat runt i mitt huvud, som redan har sprängande värk. Så, massa tankar och känslor, lindrar ju inte direkt. Det har minst sagt hänt mycket och ena stunden fylls jag av glädjerus, för vad som kanske komma skall. Sekunden efter blir jag rädd och förtvivlad, för jag vet inte om det är det här jag vill. Jag vill å ena sidan krypa tillbaks till den trygghet, jag så länge haft och hela tiden kunnat luta mig tillbaks mot. Men, å andra sidan, vet jag att jag måste ta steget därifrån och se vad som finns därute ... Bara jag kunde sluta jämföra, för jag vet att inget och ingen kan bli densamma som tidigare ... =/.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar