Alla goda ting är två

Det tog ca 30min efter första citadonen innan kramperna började. Ringde på sköterska som förklarade smärtan med: "ja, men du har ju bara tagit en. Du måste ta två." Nu kan jag inte säga om jag har dubbelt så ont eftersom sköterskan pumpade i mig morfin rakt i låret. Men det krampar över leverområdet än. Endometrios vet dom knappt vad det är, så jag vet inte vad dom gör på denna avdelning. Förvisso är alla jättetrevliga men kompetensen, tja. Min middag som jag sett fram emot ser ni nedan. Det var det enda jag fick. Vi tar ett glädjeskutt för citadon och ostmackor. Det löser alla problem. Jag iaf släppt mina planer på att slita ur droppet och rymma. Nu ska dom fan få dras med mig. Jag har knappt någon känsel eller styrsel i benen, så det skulle bara sluta med att polisen tar in mig av misstag till fyllecell eller psyket. Jag sluddrar dessutom efter morfinet också, så det är nog klokast att stanna och invänta mer underbar citadon och äppeljuice.