Om jag sätter mig ner och räknar, så är jag nu inne på min femte runda som arbetslös. Det är ett ord, som i mina öron, sällan har klingat väl. Dock är jag allt för välbekant med detta faktum, och kan hela processen utan och innan, mer eller mindre. Får jag säga att jag nog räknar mig som veteran i de arbetsslösas förrädiska kretsar? Hursom, så slog det mig, att ta upp detta ämne, då en bloggkollega (R1ll0), föreslog att jag borde blogga om ämnet och dess kringfaktorer, då främst Arbetsförmedlingen.Till att börja med vill jag ge en kort beskrivning av vad Arbetsförmedlingen är och vad dom gör. Orden är direkt tagna ur deras eget informationshäfte. För den som är intresserad, finns hela broschyren att åtnjutas i pdf här:
"Vårt jobb är att så effektivt som möjligt föra samman dig som söker folk med dig som söker jobb. Vi är Sveriges största platsförmedling och alla våra tjänster är avgiftsfria. Enligt vårt uppdrag från Sveriges riksdag och regering ska vi lägga extra kraft på människor som hamnat en bit från arbetsmarknaden."
Om vi då vidare tittar närmare på innebörden av ordet förmedling (som är en del i arbetsförmedlingens namn) och knyter samman det med den "utomordentliga" beskrivning, som Arbetsförmedlingen delger oss arbetstagare och arbetsgivare i landet, så borde det i den perfekta världen resultera i att 1+1=2.
Eftersom Arbetsförmedlingen uppenbarligen, ur min synvinkel, varken kan räkna, har kompetens eller den sociala och pedagogiska förmågan att delge och förmedla information. Vidare även bristande kunskap och engagemang att tillhandahålla mig, som arbetssökande, jobb, som utifrån mina förutsättningar och förmågor, är fysiskt, och geografiskt möjligt, baserat på den kompetens jag besitter i nuläget.
Nej, Arbetsförmedlingen (se beskrivningen längre upp) lägger "hellre" pengar på att trycka in så många arbetssökande som m
öjligt på ett strikt bestämt datum och klockslag, i ett rum, som skulle få vilken människa som helst att framkalla klaustrofobi. Här tvingas man sitta och "lära" sig hur man söker jobb. Vilket man, iaf i mitt fall, troligast kan, efter femte gången i denna underbara värld. Om man mot all förmodan råkar missa detta extraordinära utbildningsfenomen, så blir man avstängd från Arbetsförmedlingen, sk straffdagar, och är då tillbaks på noll igen. Spännande, va? Men, det tar inte slut här, om ni trodde det.
Efter att man nu genomlidit och kallsvettas i "källaren" (Ja, lokalen heter faktiskt så, så inte konstigt man får klaustrofobi och cellskräck därtill) i denna informativa och lärorika "lära-söka-jobb" träff, så skall man då vara en mogen fågelunge, redo att kasta sig ur fågelboet, flaxa allt för vad du är värd, med dina armar och hoppas att man inte störtar ner i marken och bryter nacken. Med andra ord, du ska nu hitta ett jobb och det är snarast möjligt. Känn ingen press eller stress alls. Nejdå, du har ju hela två månader på dig att söka de mängder av jobb, som bokstavligen faller över dig. Men, lyckas du inte, utan någon form av hjälp från Arbetsförmedlingen (se återigen beskrivningen längre upp i texten) så tvingas man lämna allt man har och ta sitt pick och pack till obestämd ort, där det finns jobb.
Däremot är Arbetsförmedlingen väldigt duktiga på att tala om vad dom anser att man ska söka för typ av jobb, men därifrån att sedan verkligen kunna visa mig en lista på dessa jobb, ja ni, det steget är långt borta. Så, med andra ord, Arbetsförmedlingens fina ord om att de skall hjälpa oss arbetssökande att hitta jobb, är detsamma som: "Har du internet, så kolla på våran hemsida".
Jag skulle vilja avsluta mitt inlägg med följande rader, även dessa tagna direkt från Arbetsförmedlingens broschyr och notera det, som jag själv fetmarkerat. Vad säger det om Arbetsförmedligens policy, budskap och verklighet?:
De närmaste åren går många i pension och som arbetsgivare gäller det att hitta personal för att möta generationsväxlingen. Då kommer all arbetskraft att behövas. Inför den utmaningen vill vi vara möjligheternas mötesplats. Välkommen!
Jag känner mig inte välkommen utan snarare bortkommen.
Tack för mig !
Eftersom Arbetsförmedlingen uppenbarligen, ur min synvinkel, varken kan räkna, har kompetens eller den sociala och pedagogiska förmågan att delge och förmedla information. Vidare även bristande kunskap och engagemang att tillhandahålla mig, som arbetssökande, jobb, som utifrån mina förutsättningar och förmågor, är fysiskt, och geografiskt möjligt, baserat på den kompetens jag besitter i nuläget.
Nej, Arbetsförmedlingen (se beskrivningen längre upp) lägger "hellre" pengar på att trycka in så många arbetssökande som m
öjligt på ett strikt bestämt datum och klockslag, i ett rum, som skulle få vilken människa som helst att framkalla klaustrofobi. Här tvingas man sitta och "lära" sig hur man söker jobb. Vilket man, iaf i mitt fall, troligast kan, efter femte gången i denna underbara värld. Om man mot all förmodan råkar missa detta extraordinära utbildningsfenomen, så blir man avstängd från Arbetsförmedlingen, sk straffdagar, och är då tillbaks på noll igen. Spännande, va? Men, det tar inte slut här, om ni trodde det.Efter att man nu genomlidit och kallsvettas i "källaren" (Ja, lokalen heter faktiskt så, så inte konstigt man får klaustrofobi och cellskräck därtill) i denna informativa och lärorika "lära-söka-jobb" träff, så skall man då vara en mogen fågelunge, redo att kasta sig ur fågelboet, flaxa allt för vad du är värd, med dina armar och hoppas att man inte störtar ner i marken och bryter nacken. Med andra ord, du ska nu hitta ett jobb och det är snarast möjligt. Känn ingen press eller stress alls. Nejdå, du har ju hela två månader på dig att söka de mängder av jobb, som bokstavligen faller över dig. Men, lyckas du inte, utan någon form av hjälp från Arbetsförmedlingen (se återigen beskrivningen längre upp i texten) så tvingas man lämna allt man har och ta sitt pick och pack till obestämd ort, där det finns jobb.
Däremot är Arbetsförmedlingen väldigt duktiga på att tala om vad dom anser att man ska söka för typ av jobb, men därifrån att sedan verkligen kunna visa mig en lista på dessa jobb, ja ni, det steget är långt borta. Så, med andra ord, Arbetsförmedlingens fina ord om att de skall hjälpa oss arbetssökande att hitta jobb, är detsamma som: "Har du internet, så kolla på våran hemsida".
Jag skulle vilja avsluta mitt inlägg med följande rader, även dessa tagna direkt från Arbetsförmedlingens broschyr och notera det, som jag själv fetmarkerat. Vad säger det om Arbetsförmedligens policy, budskap och verklighet?:
De närmaste åren går många i pension och som arbetsgivare gäller det att hitta personal för att möta generationsväxlingen. Då kommer all arbetskraft att behövas. Inför den utmaningen vill vi vara möjligheternas mötesplats. Välkommen!
Jag känner mig inte välkommen utan snarare bortkommen.
Tack för mig !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar