Jag skriker ut mina känslor ikväll

Tisdagen har varit en otroligt jobbig dag både fysiskt och psykiskt. Dels har jag haft otroliga smärtor och kramper pga av mina ständigt förföljande sjukdomar. Detta har lett till att jag fått en grymt jobbig och tryckande huvudvärk. Detta i sin tur har resulterat i att jag haft ytterst svårt att fokusera och koncentrera mig på utbildningarna och labben, som vi haft idag. Som grädden på moset var jag tvungen att stanna kvar efter en lång "arbetsdag" för att göra två omcertifieringar. Dessa klarade jag förvisso med bravur, men det kändes grymt påfrestande. När dagen äntligen var över och jag kom hem, bara för en liten stund sen, trodde jag att jag äntligen kunde slappna av lite. Men, nej då.

Till att börja med, så vill jag tala om att jag VET att min bror läser det här, men ärligt talat skiter jag i om han gör det och om han sedan i sin tur berättar allt jag precis skrivit, till mamma. För, det är exakt såhär jag känner.

Mamma ringde som sagt och var inte på det muntraste humöret (vilket i min värld känns som sällsynt - det muntra humöret). Jag frågade henne vem det var som hade gått till henne och påstått att jag har köpt hund (se mitt tidigare inlägg om aprilskämtet). Och hon högg genast tillbaks med: "Det har väl inte du med att göra" och i nästa andetag: "Men, du har ju köpt hund". Jag vet att det med största sannolikhet är en tjej, som har jobbat ihop med mamma, men det ville hon inte erkänna att det var hon. Sedan läste jag upp ett gäng paragrafer för "kära "mamma om att jag ansåg att det var dålig stil av henne att direkt lyssna på rykten angående mig och sedan efter det inte gå direkt till mig och fråga om det var sant eller ej, utan istället gå till min bror och fråga honom. Detta har då lett till att han numera vet dels det faktum att jag har en blogg och även dess adress.

Jag blev rent ut sagt förbannad på mamma och sa att det finns en tydlig anledning till varför jag inte berättar saker för henne, för att hon reagerar som hon gör och blir stortokig. Vilket hon kontrade med att jag var konstig, ologisk, ljög etc etc. Jag har fått höra värre saker från henne, tro mig. Det här är verkligen de "snällaste" sakerna. Mamma kunde iaf inte förstå varför jag skulle skriva i en blogg att jag hade skaffat hund, såvida det inte var sant. Så, trots att jag gång på gång hävdade att så var inte fallet och att det var ett aprilskämt, så trodde hon ändå inte på mig.

Känns som jag kan hålla på i evigheter att blogga om detta. Men, jag orkar inte mer ... känner mig bara lessen, arg och tom.