It's not my day

Trots det kalla vädret (-18 grader) så klädde jag på mig ordentligt och begav mig ut på en uppfriskande promenad. Härligt, måste jag säga, trots kylan. Men, jag blir så mycket piggare av frisk luft och att få komma ut och röra på mig.

På tillbakavägen gjorde jag en mellanlandning på Hemköp, och där började oturen. Ni som känner mig, vet ju redan hur jag alltid lyckas med saker, på något magiskt sätt. Först sprang jag rakt in i skjutdörrarna in till Hemköp. Eftersom de hade tydligen bestämt sig för att inte öppna sig, precis då jag skulle traska in. Därefter, när jag skulle ställa mig i kön, kom ett par i 60-års åldern och trängde sig före. Inte fick jag mycket för att jag faktiskt sa till dom, att jag stod före. Det resulterade bara i att de surt och grinigt muttrade nåt om att jag stod inte i kön. Öh, neeh, för det är ju svårt att se vad en kö är vid en kassa. Jaja, sedan när det blev min tur att betala, så började kassakärringen att gnälla:

Kärring: Har du Hemköpskort?
Jag: Nej, inte med mig.
Kärring: Vart har du det då?
Jag: Det är hemma.
Kärring: Jaha, varför har du det hemma då?
Jag: Öh, för att jag glömde det?
Kärring: Jaha, varför GLÖMDE du det då?

Jamen, suck, orka liksom. Jaja, nu är jag iaf hemma och tänker inte så mycket som en sticka tån utanför ytterdörren mer för denna dag. Jag fick iaf en vacker bild från rondellen på min promenad, plus en bild på otroligt söta mig ;O). You gotta love me ;O).