Jag lever i en verklighet, som ändå är att jämföras med ett drömland. Det finns stunder då det känns så verkligt, och jag mår så bra. Stunder då jag bara vill sluta ögonen och njuta av det som är. Men, det finns stunder, då jag vaknar upp, och verkligheten hinner ikapp mig. Den verklighet, som bankar liv i mitt huvud, och talar om för mig, att det inte är frågan "om" utan "när".Jag försöker fly från denna verklighet, för det känns så långt borta. Det finns inte i min värld, att det skulle kunna hända, men samtidigt, så knackar någon på min axel och säger, att så kommer det bli.
Var lämnar det mig, den dagen, faktumet blir verklighet? Vad händer då med mina drömmar? Det skär i mitt hjärta, att tänka, att en dag, så har alla mina drömmar runnit ut i sanden.
Därför håller jag kvar vid mina drömmar och hoppet ett tag till. För ingen kan få mitt hjärta att sluta slå. Ingen kan få mitt hjärta att sluta brinna, för det som står mig närmast. Och en liten del i mig, kan inte låta bli att önska och tro, att en dag ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar