Mitt hjärta gråter av ensamhet och min själ den brister av saknaden. Det är så ensamt, kallt och världen känns så otroligt skrämmande, när jag inte vet vad som väntar där framme. Jag vill så gärna tro, men tron har svikit mig förr. Jag vill så gärna hoppas, men hoppet har lämnat mig så många gånger förr. Jag vill så gärna veta, men är rädd för vad sanningen har att avslöja. Istället kryper jag ihop och omsluter mig i en bubbla, där ingen kan se. För ingen skulle förstå, då jag har vandrat ned för den här vägen så många gånger förr. Långsamt blundar jag, tar ett djupt andetag. Nu släpper jag taget och låter mig falla, och förlitar mig än en gång på hoppet. Kommer det att göra ont, eller faller jag mjukt, för en gång skull. Ingen vet vad framtiden har i förvar åt mig ... En dag måste solen lysa när jag vaknar och tittar ut genom fönstret ... En vacker dag ! ! !
Tankar
Krama mig hårt och länge, jag behöver hålla om dig. Låt mig vila i din famn, jag behöver känna närheten. Kyss mig, jag behöver känna dina läppar mot mina. Ta mig till en plats dit du aldrig tagit någon förr, så lovar jag att följa dig till världens ände. Låt mig se va som döljer sig bakom ditt leende och dina blåa ögon. Jag vill luta mitt huvud mot ditt bröst och höra hur ditt hjärta slår. Finns där en plats för mig? Det gör ont, så ont, för du e så vacker. Förbjuden frukt, men hur kan jag motstå? Bara lite, lite, låt mig få komma in ... står din dörr på glänt? Endast du har svaren.
Till mina vänner
När ni ser på mig, vad ser ni då? När jag vänder mig om, vad tänker ni på? Betyder jag mindre för att jag inom mig bär, något som inte syns, men som gör ont inne här? Är jag inte fortfarande densamma som förut? Även om jag ibland tvingas fatta svåra beslut. Även om jag ibland har så ont att jag inte vill se. Fast tårarna vill falla, så vill mitt hjärta le. För jag hoppas och tror att ni ändå finns kvar. För jag vill finnas för er i livets alla dar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar