Tidigare i veckan tog jag upp detta med att det var omänskligt att kliva upp 7 på morgonen. Denna härliga söndagmorgon (mörkt och kallt) är jag återigen uppe med tuppen. Men, nu kan jag inte kalla det för omänskligt, mest bara idiotiskt av mig själv att inte utnyttja denna underbara sovmorgon fram till iaf 11-tiden. Anledningen är att Rickard, fullproppad med energi, entusiasm och glädje (läs ironi) gick till jobbet för en stund sedan och jag kunde inte förmå mig att somna om. Ska slå mig med nåt hårt nu (ser mig om efter lämpligt tilltyg...stekpannan kanske?). Nej, gör ett försök iaf att sova en stund till. Ska ju trots allt orka med ett arbetspass 12:30-21:00.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar