Ja, äntligen har jag då internet hemma igen. Bredbandsbolaget kan man alltid lita på. Snart dags att bege sig till jobbet ... vilket känns otroligt tufft. Jag har knappt sovit något i natt och haft massa konstiga drömmar. Vill bara att allt ska ordna upp sig så min hjärna slipper gå på högvarv. Det gör den förvisso jämt iaf, med tanke på att jag alltid analyserar saker och håller på in i minsta microdetalj. Än en gång vill jag säga till er som läser bara för att snoka ... ni har fan inget att hämta här och sluta lägga er i mitt liv och låtsas vara nåt ni inte är. Jag har mina vänner, vet vilka dom är och behöver inga andra. Megastor kram och en varm tanke till älskade Sus.
1 kommentar:
En enormt stor kram till dig också, tack för att du finns.
Skicka en kommentar