Denna dam fick benämnt om sig själv uttrycket "klyktattare" av kära Håkan, för första gången en festlig lördagkväll hos Rickard. Hon begrundade och klurade på detta en tid framöver, tills uttrycket återigen kom upp från samma kära Håkan ... Efter att fått förfrågan ikväll av en kund nere i Stockholm vars min dialekt kom ifrån och att jag därpå var en "klyktattare" kände jag att jag nu måste slå upp detta begrepp. Det låter ju sannerligen inte speciellt vackert i mina luddiga och förfrysta öron ... Så, kära vänner och bloggbesökare. Här nedan kommer en utomordenlig beskrivning, som jag personligen inte vill kännas vid ... ;O) ... :
"Klyktattare är en ursprungligen jämtsk pejorativ benämning på person från Västernorrlands län som numera är vida spridd. Det tidigare epitetet på personer från Västernorrland i Jämtland var "minkar" (på grund av tjuvfiske[källa behövs] ). Epitetet klyktattare kom till i samband med bilismen, när bilarna i Västernorrlands län fick länsbokstaven Y (en klyka) på sina registreringsskyltar. Tattare åsyftade likt "minkar" på tjuvfisket, då den gamla allmänna synen var att de resande stal mer än andra."
P.S. Jag e rädd att vägbommen e på väg att dumpa mig ... vi har inte kört någon hård, nattlig dejt på flera dagar nu ... Do I need to be worried? D.S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar