Oavsett om du är studerande, arbetslös eller arbetande så ställs du ändå väldigt ofta inför olika hinder genom livets gång. Som student tampas du i huvudsak med CSN, som är Sveriges svar på att låta studenter leva på nudlar och 10 kvm boyta. Är du däremot arbetslös så har du ett gäng olika myndigheter att hålla reda på samtidigt som du ständigt måste ha ett vakande öga åt alla håll.
Jag har genomgått alla faser i livet från samtliga ovannämnda grupper. Och bara för att jag inte har något bättre för mig en regnig dag som denna och för att delge och informera er läsare där ute, hur illa det faktiskt är i dagens samhälle, tänkte jag nu redogöra för de olika formerna.
CSN
Alla som är och har varit studenter vet hur krångliga CSN varit och förmodligen fortfarande är. Det sistnämnda kan jag dock inte tala för, då jag inte vet om denna organisation har förbättrats. Men jag tvivlar på att detta fenomen skulle ha inträffat. Hursomhelst så har min erfarenhet av CSN inte varit av det goda slaget. Jag har ansökt om bidrag och lån i samma veva som jag ansökt om utbildning eller kurs. Men flertalet gånger har jag tålmodigt fått vänta på mitt studiestöd i upp till fyra månader som längst. Och som jag har skällt, bråkat och slagits mig fram via telefon efter att först ha suttit i en telefonkö i sisådär en timma. När jag äntligen kommit fram till någon nonchalant telefonist, så möts man av svaret: "Ja, men du får ju mycket pengar då du får dom istället". Då är min fråga: "Är det så jag ska säga till min hyresvärd och alla övriga som kräver att deras fakturor ska betalas i tid?". Nu är jag således inte student längre men jag görs mig påmind av denna tragiska organisation än i dag, då jag varje månad jagas av ett studielån som heter duga. Trots att jag i dagsläget är arbetslös så tar inte CSN någon som helst hänsyn till det faktum att jag är arbetslös och dom tycker det är helt humant att jag ska betala dom ca 1500:-/månad. Det svar jag fick då jag ifrågasatte denna summa var: "Det är inte 1500:- utan 1495:-". Det gjorde ju en väldigt stor skillnad. Men snart slipper jag dom förhoppningsvis för gott då jag kan betala av hela mitt lån till den där rent ut sagt skitorganisationen.
AF/Alfakassan
Dessa två myndigheter eller vad jag ska kalla dom för, tar jag upp under en och samma rubrik då jag tycker att de har samma mål med sin verksamhet: Att inte hjälpa folk då de behöver, vara så onåbara som det går och dra in på allt dom kan. AF (Arbetsförmedlingen) har jag tyvärr haft att göra med i flertalet omgångar och de senaste två handläggarna har inte varit mycket att hänga i julgranen. Den första jag hade var under min vistelse i Övik. När jag förklarade för henne att jag inte kunde ha tunga jobb, så var hennes kontring att jag skulle börja spela fotboll i Korpen. Efter att jag slapp henne så hamnade jag hos nästa handläggare här i Umeå. För det första har hon inte hand om de arbetsområden som jag önskar söka jobb inom och för det andra så verkar även hon bry sig föga.
Under de snart 8 månader som arbetslös har jag blivit avanmäld utan någon som helst förklaring och nu återigen fråntagen ersättning från Alfakassan. Detta pga att jag av redogjort i ett utförligt mail att jag endast vill söka jobb inom den kommun jag bor, dvs Umeå. Jag faller även inom ramen för det regelverk som AF och Alfakassan satt upp, för att vara berättigad till ersättning. Ersättningsdagar som jag själv har tjänat ihop genom att jobba arslet av mig för. Men eftersom dessa två inåtvända och nitiska organisationer har som mål att gärna knuffa ned så många som möjligt i krokodilpölen så har dom valt att stoppa bomull i öronen och ta någon form av vi-har-ingen-empati-eller-kompetens-piller.
Jag har nu (läs fredag den 11:e juni) väntat i 1 månad på att få ett beslut av någon ansvarig vid namn Maria, huruvida de anser att jag ska få ersättning eller inte. Maria som verkar ha väldigt mycket att göra och som jag inte under några omständigheter får komma i kontakt med direkt, varken via telefon eller via mail. Nej istället ska det lämnas noteringar i ärendet, som jag misstänker att ingen läser igenom iaf. Inte heller får jag via Arbetsförmedlingen söka deras utbildningar sålänge Alfakassan inte fått sina kvicka fingrar ur noteringsblocket och fatta ett beslut. Detta trots att utbildningar via Arbetsförmedlingen finansieras genom Försäkringskassan. Men jag förväntar mig en oerhört bra motivering till Alfakassans (förmodade) avslag. Min frågeställning är hur länge det tar för dom att fatta ett sådant här beslut? En idé vore att kanske anställa fler personal om de nu inte hinner handlägga ärenden samtidigt som de har fullt upp med att lägga patience eller spela Farmville via Facebook. Men det är uppenbarligen högre prioriterat än det faktum att jag står utan pengar och inte vet hur jag ska kunna betala mina räkningar och hyra.
Jag avrundar med att säga att det är med lite förhoppning men stor nyfikenhet hur detta kommer att utvecklas. Och förhoppningsvis hinner jag få veta beslutet innan jag har föråldrats allt för länge. Ett litet ordspråk kommer nedan som curiosa till mitt inlägg.
Jag har genomgått alla faser i livet från samtliga ovannämnda grupper. Och bara för att jag inte har något bättre för mig en regnig dag som denna och för att delge och informera er läsare där ute, hur illa det faktiskt är i dagens samhälle, tänkte jag nu redogöra för de olika formerna.
CSN
Alla som är och har varit studenter vet hur krångliga CSN varit och förmodligen fortfarande är. Det sistnämnda kan jag dock inte tala för, då jag inte vet om denna organisation har förbättrats. Men jag tvivlar på att detta fenomen skulle ha inträffat. Hursomhelst så har min erfarenhet av CSN inte varit av det goda slaget. Jag har ansökt om bidrag och lån i samma veva som jag ansökt om utbildning eller kurs. Men flertalet gånger har jag tålmodigt fått vänta på mitt studiestöd i upp till fyra månader som längst. Och som jag har skällt, bråkat och slagits mig fram via telefon efter att först ha suttit i en telefonkö i sisådär en timma. När jag äntligen kommit fram till någon nonchalant telefonist, så möts man av svaret: "Ja, men du får ju mycket pengar då du får dom istället". Då är min fråga: "Är det så jag ska säga till min hyresvärd och alla övriga som kräver att deras fakturor ska betalas i tid?". Nu är jag således inte student längre men jag görs mig påmind av denna tragiska organisation än i dag, då jag varje månad jagas av ett studielån som heter duga. Trots att jag i dagsläget är arbetslös så tar inte CSN någon som helst hänsyn till det faktum att jag är arbetslös och dom tycker det är helt humant att jag ska betala dom ca 1500:-/månad. Det svar jag fick då jag ifrågasatte denna summa var: "Det är inte 1500:- utan 1495:-". Det gjorde ju en väldigt stor skillnad. Men snart slipper jag dom förhoppningsvis för gott då jag kan betala av hela mitt lån till den där rent ut sagt skitorganisationen.
AF/Alfakassan
Dessa två myndigheter eller vad jag ska kalla dom för, tar jag upp under en och samma rubrik då jag tycker att de har samma mål med sin verksamhet: Att inte hjälpa folk då de behöver, vara så onåbara som det går och dra in på allt dom kan. AF (Arbetsförmedlingen) har jag tyvärr haft att göra med i flertalet omgångar och de senaste två handläggarna har inte varit mycket att hänga i julgranen. Den första jag hade var under min vistelse i Övik. När jag förklarade för henne att jag inte kunde ha tunga jobb, så var hennes kontring att jag skulle börja spela fotboll i Korpen. Efter att jag slapp henne så hamnade jag hos nästa handläggare här i Umeå. För det första har hon inte hand om de arbetsområden som jag önskar söka jobb inom och för det andra så verkar även hon bry sig föga.
Under de snart 8 månader som arbetslös har jag blivit avanmäld utan någon som helst förklaring och nu återigen fråntagen ersättning från Alfakassan. Detta pga att jag av redogjort i ett utförligt mail att jag endast vill söka jobb inom den kommun jag bor, dvs Umeå. Jag faller även inom ramen för det regelverk som AF och Alfakassan satt upp, för att vara berättigad till ersättning. Ersättningsdagar som jag själv har tjänat ihop genom att jobba arslet av mig för. Men eftersom dessa två inåtvända och nitiska organisationer har som mål att gärna knuffa ned så många som möjligt i krokodilpölen så har dom valt att stoppa bomull i öronen och ta någon form av vi-har-ingen-empati-eller-kompetens-piller.
Jag har nu (läs fredag den 11:e juni) väntat i 1 månad på att få ett beslut av någon ansvarig vid namn Maria, huruvida de anser att jag ska få ersättning eller inte. Maria som verkar ha väldigt mycket att göra och som jag inte under några omständigheter får komma i kontakt med direkt, varken via telefon eller via mail. Nej istället ska det lämnas noteringar i ärendet, som jag misstänker att ingen läser igenom iaf. Inte heller får jag via Arbetsförmedlingen söka deras utbildningar sålänge Alfakassan inte fått sina kvicka fingrar ur noteringsblocket och fatta ett beslut. Detta trots att utbildningar via Arbetsförmedlingen finansieras genom Försäkringskassan. Men jag förväntar mig en oerhört bra motivering till Alfakassans (förmodade) avslag. Min frågeställning är hur länge det tar för dom att fatta ett sådant här beslut? En idé vore att kanske anställa fler personal om de nu inte hinner handlägga ärenden samtidigt som de har fullt upp med att lägga patience eller spela Farmville via Facebook. Men det är uppenbarligen högre prioriterat än det faktum att jag står utan pengar och inte vet hur jag ska kunna betala mina räkningar och hyra.
Jag avrundar med att säga att det är med lite förhoppning men stor nyfikenhet hur detta kommer att utvecklas. Och förhoppningsvis hinner jag få veta beslutet innan jag har föråldrats allt för länge. Ett litet ordspråk kommer nedan som curiosa till mitt inlägg.
"Nöden bryter mot alla lagar, men därför behöver man ju inte stifta lagar som skapar mer nöd"
1 kommentar:
Jag ber forst om ursakt for att det fattas vissa bokstaver, jag skriver pa en engelsk dator.
Jag haller med dig om att det ar fullkomligt idiotiskt hur man blir behandlad just nu. CSN verkar behova trycka pengarna innan man kan fa dem, jag forsokte plugga (har ocksa endo) och jag gjorde det i 3 manader innan jag inte orkade mer. Men forst 4 mander efter att jag startade fick jag nagon form av ersattning... och da studerade jag inte langre!
Sen ar FK inte ens att tala om. Har man varit "sysslolos" i mer an en dag kan man inte bli sjukskriven. Jag har otroliga smartor men maste soka mig till Soss. Helt sjukt!
Mycket bra inlagg, kramar fran en Endo syster!
Skicka en kommentar