Dikt till dig

Vi började som vänner, jag tror det var ifjol höst.

En kemi som inget annat, du fångade mig med din röst.

Men någon hade redan fångat kärleken i ditt hjärta.

Fast jag drömde ofta om att du kunde vara den rätta.

Så kom kalla vintern men vår vänskap fick solen att titta fram.

Men jag kände något mer, jag ville så gärna vara i din famn.

Julen blev en besvikelse för jag fick inte vad jag önskade mig.

En blick, en kyss och kärleken i dig.

Men så kom våren sakta och mitt hjärta började åter slå.

Det slog så hårt för den enda personen jag inte kunde få.

Om vi båda hade varit fria hade våra hjärtan slagit ikapp.

Jag minns det så väl, för det var orden du sagt.

Så en augustikväll kom stunden jag väntat på natt som dag.

Jag kunde luta mig i din famn och känna dina andetag.

Nu sitter jag här idag och undrar hur du fick mitt hjärta i brand.

Ska jag fortsätta att hoppas att min dröm blir sann.

Bara du vet, men jag hoppas att en dag,

kunna säga att det är du och jag.