Endometrios kontra barn

Det är ungefär fyra år sedan en läkare på KS konstaterade att jag drabbats av den kroniska sjukdomen Endometrios. Det har varit år av smärtor i en ständigt rullande berg-och-dalbana. Jag har lärt mig att leva med sjukdomen. Men vissa dagar är helt enkelt outhärdliga och ikväll var en sådan kväll. Och allt eftersom kvällen gick med smärtorna brännande och molande över buken så blev verkligheten mer och mer påträngande.

Jag vill absolut ha barn och önskar det så mycket att det värker inom mig. Men samtidigt är jag rädd för vad som komma skall. En kvinna med endometrios löper ungefär 50% större risk under graviditeten för bla tidig födsel och havandeskapsförgiftning. Tyvärr vet få läkare om denna sjukdom och frågar därför inte heller den gravida kvinnan om hon lider av denna sjukdom. Detta leder till att kvinnan hamnar i farozonen och inte får den hjälp eller de undersökningar som kanske hade behövts. Jag anser att vi kvinnor med denna sjukdom borde få specialistmödravård, då vi som sagt är i en riskgrupp och ofta blir tvungna att göra kejsarsnitt, vilket i sig är en risk för både mor och barn.

Imorrn ska jag iaf försöka få tag på min barnmorska på NUS, för smärtorna har varit riktigt oroväckande de senaste veckorna.

Jag kan iaf bara hoppas och be att den dagen min mage får ett liten bebis i sig, att allt kommer att gå vägen från början till slut.